EU:S FRAMTID

Så slår Frankrikes ekonomiska kaos mot Sverige – "Underskott i 50 år"

Med en statsskuld på 113 procent av BNP befinner sig Frankrike långt utanför EU:s ekonomiska gränser. Experter menar att landets politiska och ekonomiska kaos redan påverkar resten av Europa, och att läget riskerar att förvärras. ”I Frankrike ligger det inte i kulturen att förhandla”, säger Axel Gyldén på den franska tidningen L’Express till TN.

Frankrike kommer inte att genomföra den tidigare aviserade pensionshöjningen från 62 till 64 år, åtminstone inte förrän efter nästa presidentval. Det beskedet gav landets premiärminister Sébastien Lecornu inför att han nyligen skulle genomgå inte mindre än två misstroendeomröstningar i den franska nationalförsamlingen.

Misstroendena hade väckts av vänsterpartiet Det okuvade Frankrike samt av ytterhögerpartiet Nationell samling och bakgrunden är det omstridda förslag om stramare pensionsregler som lades fram av president Emmanuel Macron i ett försök att få ordning på Frankrikes ansträngda ekonomi.

Och Sébastien Lecornus taktik fungerande. Eftersom ändringen i pensionssystemet sköts på framtiden valde flera partier att antingen stötta honom eller att lägga ner sina röster, varpå han klarade misstroendeomröstningarna och regeringen kunde sitta kvar.

”Det vanliga är att ingen vill kompromissa.”

En unik situation, enligt Axel Gyldén, senior reporter på L’Express, en av Frankrikes äldsta tidningar.

– För första gången har vi någon som erkänner hur omständigheterna ser ut, som konstaterar att det finns flera partier och att det är riksdagen som har sista ordet. Det vanliga är att ingen vill kompromissa men Sébastien Lecornus verkar vara en mer modern politiker, säger han till TN.

– Han förstår att det inte kommer att gå att driva igenom den här reformen så han är tydlig med att det får vänta.

Frankrike har fått se sin regering falla vid flera tillfällen det senaste året. Varje gång har landets regering lagt fram ekonomiska förslag som inte tagits väl emot av motståndarna. Eftersom parlamentet består av tre ungefär lika stora politiska block, där alltså inget block har egen majoritet, har många förslag kunnat röstas ner.

Akut behov av reformer

Samtidigt tampas Frankrikes ekonomi med ett akut behov av reformer. Landets statsskuld uppgår till 113 procent av BNP, vilket är bland de högsta siffrorna i hela EU och långt över det skuldtak på 60 procent av BNP som länderna i EU har kommit överens om.

Men hittills har alla ansträngningar att få balans i ekonomin, som till exempel förslaget om höjd pensionsålder, stött på patrull hos både den franska befolkningen och hos många av landets politiker. Mittenregeringens försök att vädja till de politiska motståndarna om att tänka på nationens och ekonomins nästa, har gett minst sagt blygsamma resultat.

”Ni har makt att störta regeringen, men ni har inte makt att utplåna verkligheten”, sa till exempel landets dåvarande premiärminister François Bayrou enligt tidningen Le Monde när hans regering föll i september i år.

Nu lyckades alltså Sébastien Lecornu till skillnad från sin föregångare sitta kvar, men till priset av att de ekonomiska reformerna fick skjutas på framtiden. Ett låst politiskt läge, med andra ord.

”Nu när vi måste förhandla så är det ingen som vet hur man ska bära sig åt för det ligger inte i den politiska kulturen här.”

Axel Gyldén, som är från Sverige men bosatt i Frankrike sedan många år tillbaka, menar att det finns en stor kulturskillnad mellan länderna.

– I Sverige kan politikerna göra ett Tidöavtal och arbetsmarknadens parter ett Saltsjöbadsavtal, men i Frankrike ligger det inte i kulturen att förhandla. Det som ligger i kulturen här är att få fram någonting. Det är konflikter, det är demonstrationer på gatan, det är att gräla och att ha en tydlig fight. Det har kommit många demonstrationer och strejker som är välkända i hela världen, vi är världsmästare på det.

– Så nu när vi måste förhandla så är det ingen som vet hur man ska bära sig åt för det ligger inte i den politiska kulturen här. Man vill kunna visa inte minst medierna att man är smartast och starkast och då kan en förhandling upplevas som ett nederlag.

Hur går diskussionerna om ekonomin i Frankrike – finns det en förståelse för att något ändå måste göras?

– Ja, mer eller mindre. Folk har förstått att vi har stora problem med underskott, men just nu finns det ingen politiker som är tillräckligt stark eller modig för att vända utvecklingen.

”I grunden handlar det om att Frankrike inte haft en budget i balans sedan 1970-talet. Det är på alla sätt anmärkningsvärt.”

Anna Stellinger är i dag chef för internationella och EU-frågor på Svenskt Näringsliv, men har en bakgrund som forskare och forskningschef på flera oberoende franska tankesmedjor i Paris, med fokus på ekonomisk och social reform.

– Frankrike är ett land som är notoriskt svårt att reformera. Många presidenter har tidigare försökt, men de har dragit tillbaka sina reformer när demonstrationer och motstånd blivit för starka. Det ser vi även nu. Ett steg fram och två steg tillbaka, är väl det uttryck som beskriver den franska situationen bäst, säger hon till TN.

– I grunden handlar det om att Frankrike inte haft en budget i balans sedan 1970-talet. Det är på alla sätt anmärkningsvärt. Alla franska regeringar, oavsett färg, har bidragit till att bygga upp den franska statsskulden. Även under 2026 beräknas statsskulden öka, fortsätter hon.

Men även om de ekonomiska utmaningarna alltså är betydande, så är Frankrikes största problem trots allt den politiska situationen. Det menar Susanne Spector, chefsekonom på Danske Bank.

– Om man tittar på den ekonomiska utvecklingen så är tillväxten, inflationen och arbetsmarknaden egentligen i ett ganska normalt läge. Fransk ekonomi växer långsammare än euroområdet som helhet och skulle såklart med bättre förutsättningar kunna ha en starkare tillväxt. Men det är framför allt den politiska osäkerheten och den politiska splittringen som är det främsta hindret, säger hon till TN.

Hög skattekvot

Även om Frankrike har haft ett ekonomiskt underskott under många decennier så har situationen förvärrats sedan pandemin, förklarar hon.

– Vägen till en balanserad budget eller att uppnå EU:s ramverk för budget och statsskuld har blivit allt svårare. Och det hänger ihop med politiken. Med ett splittrat politiskt läge så är det svårare att få igenom den typen av reformer som skulle krävas för att hitta en mer hållbar finanspolitik över tid.

Enkelt förklarat spenderar Frankrike mer pengar än vad landet får in. Enligt Susanne Spector ligger problemen framför allt på utgiftssidan.

– Frankrike har redan en av de högsta skattekvoterna i världen så det är svårt att se att man kan göra förändringar på den sidan. Men samtidigt har man ett generöst välfärdssystem.

”I Sverige har vi en tradition av att enas kring de riktigt tuffa besluten, vilket man inte har en tradition av i Frankrike att göra.”

Susanne Spector beskriver det franska pensionssystemet som ett ”pay as you go”-upplägg där det hela tiden är den arbetande befolkningen som måste bära bördan av att finansiera pensionerna. Det kan jämföras med Sveriges modell, där alla relativt sett betalar in mer till sin egen pension.

– Det viktigaste i Frankrike är att göra utbudsreformer på arbetsmarknaden. Att öka tiden på arbetsmarknaden och se till att fler grupper kommer in, alltså egentligen att öka intäkterna. Och sen att reformera till exempel pensionssystemet så att man får ett mer hållbart system över tid. Jämför man med en del andra länder i Europa så har Frankrike färre arbetade timmar per år, men också ett kortare arbetsliv.

I Sverige genomfördes stora reformer på pensionsområdet redan på 90-talet. Varför har man inte redan gjort något liknande i Frankrike?

– Frankrikes budget har gått med underskott i 50 år så naturligtvis har det funnits tidigare tillfällen då man borde ha gjort mer för att få mer hållbara offentliga finanser.

– Men det är en stor skillnad om vi jämför Frankrike mot till exempel Sverige. I Sverige har vi konstruktiva parter på arbetsmarknaden med insikt om att strukturomvandling är nödvändig och att vi behöver ha en finanspolitik som fungerar också på lång sikt, så det finns en högre acceptans för reformer. I Sverige har vi en tradition av att enas kring de riktigt tuffa besluten, vilket man inte har en tradition av i Frankrike att göra.

Norden sticker ut

Men i ett globalt perspektiv är den franska inställningen långt mindre unik än den svenska, konstaterar Susanne Spector.

– Det är snarare länderna i Norden som sticker ut globalt som ekonomier med större samsyn och större konstruktivitet i politiken. Många andra länder har i dag en polariserad politik. Även i Sverige har politiken blivit mer polariserad, men det finns en större samsyn och en historik av att samarbeta på ett helt annat sätt i de nordiska ekonomierna.

Så vad är risken om Frankrike, som näst efter Tyskland är den största ekonomin i EU, inte lyckas få balans i sin budget? Tidigare i höstas drog Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, paralleller till skuldkrisen i Grekland för tio år sedan. I ett inslag i Ekot varnade han för att Europa kan gå mot en liknande situation nu, med den avgörande skillnaden att det kan bli värre den här gången eftersom Frankrikes ekonomi är betydligt större än Greklands.

Den risken ser även Susanne Spector.

– Frankrike är både ekonomiskt viktigare än Grekland och också en större och viktigare spelare i hela det europeiska samarbetet. Så det är bekymmersamt att Frankrike brottas med den här typen av problem. Förmodligen är det också svårare för ett utomstående organ att knuffa fram de förändringar i politiken som man trots allt lyckades göra i Grekland.

Slår mot tillväxten

Hon tror dock att risken för ett sådant scenario är ganska liten. Då är det snarare mer troligt att Frankrike fortsätter att gå med underskott och att landet inte når sin fulla potential. Det skulle i så fall också kunna få indirekta konsekvenser för till exempel Sverige, eftersom den europeiska tillväxten i så fall blir lägre än vad den hade kunnat vara.

– Det är klart att för svensk del hade det varit positivt om Europa växte mer. Givet det läge vi är i med behoven för Europa att steppa upp och bli en viktigare spelare globalt, så kan det här innebära att vi inte lyckas med det på det sättet som hade varit bättre för hela Europa och därmed Sverige eftersom Europa är vår viktigaste handelspartner.

Att andra länder drabbas när Frankrike kämpar med ekonomin, skriver även Hubert Fromlet, Senior Advisor till Tysk-Svenska Handelskammaren, under på. I ett blogginlägg från september i år med titeln ”Tyskland behöver ett friskare Frankrike” lyfter han fram hur viktiga EU:s två största ekonomier är för varandra.

”Att det här infaller i en tid när EU behöver stärka vår ekonomi, våra satsningar på säkerhet och konkurrenskraft och hantera en minst sagt utmanande omvärld är olyckligt.”

Och det gäller egentligen för hela Europa, menar Anna Stellinger på Svenskt Näringsliv. Hon beskriver det som ”mycket bekymmersamt” om Frankrike försvagas ytterligare, men varnar för att dra alltför stora slutsatser av den aktuella situationen.

– Att Frankrike inte lyckas få ordning på sin budget, sina reformer och sin statsskuld försvagar inte bara landet utan också EU som helhet. Den andra delen av den traditionella ”motorn” i Europa, Tyskland, har ju också utmaningar. Att det här infaller i en tid när EU behöver stärka vår ekonomi, våra satsningar på säkerhet och konkurrenskraft och hantera en minst sagt utmanande omvärld är olyckligt, säger hon, och fortsätter:

– Men vi är trots allt inte vid ett stup. Den franska statsapparaten stängs inte av som i USA och Frankrike har många starka kort på handen. Så när den franska krisen ibland jämförs med Grexit landar analysen fel.

Axel Gyldén, som bevakar utvecklingen från händelsernas centrum i Paris, ser framför sig att Frankrike under en överskådlig framtid kommer att tvingas fortsätta välja mellan att ha regeringar som håller ”en månad eller två”, eller regeringar som sitter kvar men som inte kan driva igenom några genomgripande ekonomiska reformer.

– Så lär det vara åtminstone fram till presidentvalet, som är våren 2027. Vem som vinner då eller vad som händer till följd av det har jag ingen aning om, jag kan inte ens gissa. Vi kan bara vänta och se.